Paris, tu me manques trop!!!!!!
Herregud, vad jag saknar den franska huvudstaden! Det känns värre än vanligt...
Vi kom från Paris igår kväll. Det var en resa med blandade känslor. Skratt blandat med tårar. Ångest och panik blandat med obeskrivlig glädje. Shopping på stan, mysiga stunder på bistron och caféer, promenader, slottstur i Loiredalen, kära vänner och trevligt sällskap. Robin Söderling förlorade mot Nadal. Det hade varit kul att se matchen på storbilds-tv vid Hôtel de Ville, men det kanske var lika bra att vi befann oss i Chenonceau och Chambord och tittade på slott. Jag återsåg min kära värdfamilj! Och killarna... Vi lattjade och hade skoj! Allt var nästan som vanligt, förutom möjligtvis sköldpaddan, Antoines belöning för att han lärt sig skriva och läsa. Självklart ville lillebror också ha en, men föräldrarna gav honom en utmaning: Att lära sig skriva sitt namn, något föräldrarna tror ska förlänga processen innan de skaffar en till. 3-årige Maxime, envis som han är kämpar på och efter två veckor sitter det! Nu står föräldrarna inför dilemmat om en till sköldpadda. De har ännu inte bestämt sig, men jag tycker att Maxime har förtjänat den. Här nedan ser ni resultatet:
Vädret var även det blandat, från över 30 grader varmt och sol till något kallare väder med åskoväder och ösregn. Trots att vi lämnade ett grått och regnigt Paris hade jag mer än gärna stannat. Mitt hjärta skrek av smärta. Nu är jag tillbaka i Stockholm och hade en mysig lunchstund och promenad med Lina innan hon var tvungen att åka ut till Arlanda. Just nu känner jag dock bara lust att dra något gammalt över mig...
Lina och jag gick till det franska caféet Saturnus och väl där råkade vi på Térese, Sanna och Ida. Mina Paris-vänner! Jag kände mig inte mogen att överge det franska så det blev en croque monsieur till lunch. Inte lika god som på ett äkta franskt bistro i Paris, men ändå ganska tillräckligt.
Nu väntar lite fransk film för att stilla min saknad...
Vi kom från Paris igår kväll. Det var en resa med blandade känslor. Skratt blandat med tårar. Ångest och panik blandat med obeskrivlig glädje. Shopping på stan, mysiga stunder på bistron och caféer, promenader, slottstur i Loiredalen, kära vänner och trevligt sällskap. Robin Söderling förlorade mot Nadal. Det hade varit kul att se matchen på storbilds-tv vid Hôtel de Ville, men det kanske var lika bra att vi befann oss i Chenonceau och Chambord och tittade på slott. Jag återsåg min kära värdfamilj! Och killarna... Vi lattjade och hade skoj! Allt var nästan som vanligt, förutom möjligtvis sköldpaddan, Antoines belöning för att han lärt sig skriva och läsa. Självklart ville lillebror också ha en, men föräldrarna gav honom en utmaning: Att lära sig skriva sitt namn, något föräldrarna tror ska förlänga processen innan de skaffar en till. 3-årige Maxime, envis som han är kämpar på och efter två veckor sitter det! Nu står föräldrarna inför dilemmat om en till sköldpadda. De har ännu inte bestämt sig, men jag tycker att Maxime har förtjänat den. Här nedan ser ni resultatet:
Vädret var även det blandat, från över 30 grader varmt och sol till något kallare väder med åskoväder och ösregn. Trots att vi lämnade ett grått och regnigt Paris hade jag mer än gärna stannat. Mitt hjärta skrek av smärta. Nu är jag tillbaka i Stockholm och hade en mysig lunchstund och promenad med Lina innan hon var tvungen att åka ut till Arlanda. Just nu känner jag dock bara lust att dra något gammalt över mig...
Lina och jag gick till det franska caféet Saturnus och väl där råkade vi på Térese, Sanna och Ida. Mina Paris-vänner! Jag kände mig inte mogen att överge det franska så det blev en croque monsieur till lunch. Inte lika god som på ett äkta franskt bistro i Paris, men ändå ganska tillräckligt.
Nu väntar lite fransk film för att stilla min saknad...
