sandralotta

Igår var det dessutom Margot's avskedsmiddag som avnjöts på en jättemysig fransk restaurant på île de la Cité. Trevligt sällskap och jättegod mat! Underhållning blev det i form av en gitarrist som kunde världens alla språk. Vi funderar på om reataurnatägaren med flit skickat ner honom till oss i källaren för att testa på hans kapacitet. Där satt vi elva personer med alla olika nationaliteter. Mexiko, Australien/Indien, Italien, Sydafrika, Hong Kong, England, Kenya, Sverige, Frankrike, Indonesien/USA och Tyskland. Jag skojar inte, men han kunde faktiskt prata lite på varje språk och dessutom en sång relaterad till varje land. Helt otroligt vad vi skrattade!
Han avslutade sedan med Billie Jean.

Vi fortsatte sedan till en karaokebar för några drinkar innan det var dags för ett smärtsamt farväl... Denna natt hann jag dock med min nattbuss. Vilket jag inte gjorde kvällen innan.
Den gången kom jag springandes, men hann inte ifatt bussen. Nästa buss skulle gå 30 respektive 45 min senare. Vad gör man ståendes ensam på Champs Elysées kl. 4 på morgonen när det bara befinner sig konstiga och äckliga människor runt omkring? Jo, man går till nästa busshållplats och inser att där fanns det ännu fler. Man fortsätter vandringen som till slut blir att man börjar jogga för att det ösregnar (och för att undivka att bli påhoppad). Åskan dundrar på och man känner sig lagom mör i sina klackar. Efter en joggingtur på cirka 30 minuter entrade jag äntligen min port och konstaterade att det där förhoppningsvis var första och sista jag utsatte mig för absolut livsfara!