I lost, I cried...

Vaknade 01.30 inatt första gången. Fick panik och släckte lampan igen. Vaknade 05.45 och hörde skriande utifrån. Fick hemsk panik, men det visade sig vara en "cat fight" på hög nivå ute i trädgården. Klockan 7 kom mamma och pappa in och väckte mig. Ett champagneglas med juice och en skål med jordgubbar och blåbär fick jag serverat på sängen. Kunde bara dricka juicen för jag mådde illa. Gick ner och höll de andra sällskap tills de drog iväg till jobbet. Mormor ringde och grattade. Hon fick mig åter på gått humör, men sedan brast det igen.
Jag har svårt att längre förstå meningen med denna dag. Allt är så förändrat och det kommer att förbli så... 1 år har gått och jag vill bara glömma. Känslorna är borta, det enda som finns kvar är tårarna som rinner utför min kind.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0